Vem var Sokratis Giolias?

Sokratis Giolias (1973–2010) var en grekisk journalist, radioproducent och redaktör. Han blev särskilt känd som en av personerna bakom Troktiko, ett anonymt och mycket populärt grekiskt nyhetsbloggprojekt som startade 2007.

Troktiko publicerade ofta uppgifter om korruption, politiker, affärsmän, polis och andra maktpersoner. Bloggen kunde vara mycket aggressiv och kontroversiell, och dess anonyma publiceringsmodell gjorde att det ofta var oklart vem som stod bakom en viss uppgift. Giolias var samtidigt journalist på radiostationen Thema 98.9.

Han var 37 år när han mördades.

Mordet – exakt hur gick det till?

Det var tidigt på morgonen 19 juli 2010, omkring 05.20–05.30, i Ilioupoli, en södra förort till Aten.

Tre personer ska ha kommit till huset. De var klädda så att de såg ut som polis eller säkerhetspersonal, enligt de tidiga vittnesuppgifterna. En av dem använde porttelefonen.

Budskapet var ungefär:

Någon försöker stjäla din bil.

Det var den avgörande detaljen.

Giolias trodde att något hände med bilen och gick ner från lägenheten. När han kom ut ur huset väntade gärningsmännen på honom. Han sköts på mycket nära håll.

Den officiella ballistiska utredningen konstaterade att 16 hylsor på platsen kom från vapen som tidigare hade använts vid attacker som tillskrivits den våldsamma gruppen Sect of Revolutionaries (Sékta Epanastatón).

Det finns lite varierande uppgifter i äldre medier om det exakta antalet skott, men 16 skott är den uppgift som återkommer i den kriminaltekniska dokumentationen.

En obduktion visade dessutom att flera skott träffade honom bakifrån, vilket har tolkats som att han försökte fly. Tre skott träffade huvudet.

Flyktbilen

Gärningsmännen använde en Honda Civic som hade stulits i Alimos den 17 juli. Den hittades senare utbränd, ungefär 1,5 km från mordplatsen.

Det tyder på ett ganska professionellt upplägg:

stulen bil → övervakning/positionering → falsk identitet → locka ut offret → snabb avrättning → övergiven och bränd flyktbil.

Varför fungerade bil-bluffen?

Det här är faktiskt en av de mest intressanta detaljerna.

Gärningsmännen behövde inte bryta sig in i lägenheten.

De behövde bara få Giolias att själv öppna dörren och komma ut.

Och här kommer en mycket märklig omständighet in i bilden.

Tre dagar före mordet, 16 juli, hade Giolias fått ett telefonsamtal från en högt uppsatt polisman, Manolis Sfakianakis, som då ledde den grekiska polisens Cyber Crime Unit.

Enligt vittnesmål hade Sfakianakis tidigare varnat Giolias inför polisinsatser kopplade till Troktikos publiceringar.

Den 16 juli uppmanade han honom att vara försiktig under de kommande dagarna.

Detta är oerhört viktigt för att förstå mysteriet.

För tänk på situationen:

Giolias får några dagar före mordet veta att han kanske ska utsättas för en polisinsats.

Sedan, mitt i natten, ringer någon på porttelefonen och säger att de är polis/säkerhetspersonal och att hans bil håller på att stjälas.

Det kan ha gjort att han inte reagerade på samma sätt som om en vanlig okänd person hade ringt på.

Men: det finns inget bevis för att Sfakianakis var inblandad i mordet.

Det är viktigt att vara väldigt tydlig med det.

Varför misstänktes Sect of Revolutionaries?

Nästan omedelbart efter mordet fick polisen fram ett mycket starkt tekniskt samband.

De vapen som användes vid mordet hade tidigare använts vid attacker som kopplats till Sect of Revolutionaries.

Gruppen hade bland annat använt samma typ av vapen i tidigare attacker mot polis och medier.

Sedan, åtta dagar efter mordet, kom nästa stora pusselbit:

Sect of Revolutionaries skickade en sju sidor lång kommuniké till tidningen Ta Nea där organisationen tog på sig ansvaret för mordet.

Polisen bedömde att kommunikén sannolikt var autentisk.

Det gjorde att den officiella huvudteorin blev:

Sect of Revolutionaries mördade Giolias.

Problemet är att det aldrig ledde till att någon faktiskt kunde bindas till mordet.

Det stora problemet: ingen person dömdes

Det här är kanske det mest anmärkningsvärda.

Trots:

• ballistiska samband,

• en organisation som tog på sig mordet,

• en mycket specifik modus operandi,

• en flyktbil,

• vittnen,

• senare uppgifter om personer inom den militanta miljön,

har ingen person åtalats och dömts för mordet på Giolias.

A Safer World for the Truth konstaterade 2023 att ingen hade gripits för mordet och att ingen hade åtalats för själva mordet.

Och enligt den senaste rapporteringen jag hittar från 2026 är mordet fortfarande olöst.

Men det blir ännu märkligare

Den stora granskningen från A Safer World for the Truth gjorde något som är väldigt viktigt:

De granskade inte bara mordet.

De granskade själva polisens utredning.

Och där hittade de en rad problem.

1. Giolias mobiltelefoner analyserades inte ordentligt

Enligt granskningen analyserade polisen inte innehållet i hans mobila enheter på det sätt man kunde ha förväntat sig.

Det är särskilt problematiskt eftersom mordet var så tydligt riktat mot en journalist som hade många kontakter och potentiellt känsliga källor.

2. Hans hustru förhördes först flera år senare

Hans hustru var hemma när mordet skedde.

Trots det togs hennes fullständiga vittnesmål enligt granskningen inte förrän omkring tre år efter mordet.

Det är en enorm tidsförlust i ett mord där gärningsmannen stod precis utanför familjens bostad.

3. Cypern-spåret är extremt intressant

Det här är ett av de mer okända delarna av historien.

År 2012 mördades fem livvakter i Ayia Napa på Cypern i en professionellt utförd attack.

Cypriotiska utredare började se en möjlig koppling till mordet på Giolias.

Två grekiska misstänkta identifierades i Cypernutredningen och utlämnades till Grekland.

Enligt A Safer World for the Truth hade cypriotiska myndigheter uppgifter/vittnesmål som kopplade en av de misstänkta till mordet på Giolias och ansåg att personen hade erfarenhet av professionella beställningsmord.

Det riktigt häpnadsväckande är att den cypriotiske åklagaren enligt rapporten kontaktade de grekiska utredarna elva gånger under åtta månader utan att få svar.

Det här är en av de mest konkreta anledningarna till att pressfrihetsorganisationerna senare kritiserade den grekiska utredningen.

4. "Jason"

Under senare terrorismutredningar i Grekland dök en person upp som i medierna kallades "Jason".

Polisen uppgav att han kunde ha kopplingar till Sect of Revolutionaries och att han kunde vara involverad i mordet på både polismannen Nektarios Savvas och Sokratis Giolias.

Det fanns enligt rapporteringen tusentals dekrypterade elektroniska meddelanden som polisen hoppades skulle kunna bli bevis.

Men man lyckades aldrig juridiskt knyta personen till mordet på Giolias.

Inga vapen kunde heller kopplas till honom på ett sätt som räckte för åtal.

Så "Jason" är en utredningsperson/misstänkt spår – inte en bevisad mördare.

5. Den kanske viktigaste personen: Manolis Sfakianakis

Här blir historien riktigt kontroversiell.

Sfakianakis var en senior polis med ansvar för cyberbrott och hade kontakt med Giolias.

Enligt flera vittnesmål hade han:

• kontakt med Giolias,

• lämnat polisrelaterad information till honom,

• varnat honom för kommande polisrazzior,

• haft diskussioner med honom om Troktiko.

Och så kommer samtalet:

16 juli 2010 – tre dagar före mordet.

Sfakianakis ringer Giolias och säger enligt vittnesmålen att han ska vara försiktig under de närmaste dagarna.

Efter mordet blev denna kontakt en viktig del av de frågor som riktades mot utredningen.

Var Sfakianakis misstänkt för mordet?

Inte på ett sätt som har lett till mordåtal.

Det här måste särskiljas.

2019 fastställde Greklands högsta domstol att Sfakianakis skulle åtalas för tjänstefel, men åtalet handlade om hans tidigare kontakter med Giolias och ett ärende kring Troktiko – inte om att han skulle ha beställt eller utfört mordet.

År 2020 lades den saken ner av juridiska skäl efter förändringar i den relevanta lagstiftningen.

A Safer World for the Truth kritiserar framför allt att utredarna inte tycks ha undersökt ordentligt om samtalet den 16 juli kunde ha någon betydelse för hur mördarna lyckades få ut Giolias ur huset.

Det är en utredningsfråga, inte ett bevis på att Sfakianakis låg bakom mordet.

Och här kommer en väldigt märklig detalj

Giolias namn stod enligt granskningen inte på dörren.

Det innebär att frågan uppstår:

Hur visste gärningsmännen exakt vilken lägenhet de skulle ringa på?

Det är en mycket relevant fråga.

Om de bara hade övervakat huset kunde de förstås ha identifierat honom visuellt. Men utredarna hade ändå anledning att undersöka hur gärningsmännen visste exakt var Giolias bodde och hur de visste att han skulle reagera på påståendet om bilen.

A Safer World for the Truth menar att den officiella utredningen inte ställde tillräckligt många följdfrågor kring detta.

Vad visste mördarna om hans vardag?

Det finns också en mycket intressant detalj i Sectens kommuniké.

Gruppen beskrev detaljer om Giolias dagliga rutiner och hans säkerhet.

Han hade enligt samtida rapportering två personer som fungerade som livvakter, varav en var privat säkerhetsvakt och en polisman som hjälpte honom på eget initiativ.

Det tyder på att mördarna hade gjort någon form av spaning eller informationsinhämtning.

Det var alltså inte ett spontant mord.

Det ser ut som en planerad riktad operation.

Fanns det ett motiv?

Här är svaret frustrerande:

Vi vet inte säkert.

Det finns tre huvudsakliga spår.

Spår A – terrorism

Den officiella linjen:

Sect of Revolutionaries dödade honom på grund av hans journalistik och som en del av sin kampanj mot journalister, polis och andra institutioner.

Det stöds av:

• vapnen,

• gruppens tidigare attacker,

• kommunikén,

• gruppens uttryckliga ansvarstagande.

Det är den mest konkreta offentliga teorin.

Spår B – beställningsmord

Ett annat möjligt scenario är att mordet egentligen var ett professionellt beställningsmord där Sect of Revolutionaries användes som täckmantel – eller där personer med anknytning till gruppen utförde ett uppdrag åt någon annan.

Detta har aldrig bevisats.

Men teorin har levt vidare eftersom mordet hade drag av ett klassiskt professionellt attentat och eftersom vissa utredningsspår pekade mot organiserad brottslighet.

Spår C – någon Giolias hade kommit över information om

Det finns också en mer diffus teori:

Att Giolias hade kommit över information som någon mycket mäktig person ville hålla hemlig.

Det är här man hittar många av de mest spektakulära påståendena i grekisk press.

Men här måste man vara väldigt försiktig.

Det finns gott om rykten, men mycket lite som har bevisats juridiskt.

Makis Triantafyllopoulos-spåret

En person som ofta dyker upp i diskussionerna är journalisten och medieprofilen Makis Triantafyllopoulos, som tidigare hade samarbetat med Giolias.

Det fanns konflikter och rykten kring deras relation.

Det har också förekommit påståenden om att Giolias skulle ha varit rädd för Triantafyllopoulos eller att konflikterna mellan dem kunde ha ett samband med mordet.

Men:

det finns inget fastställt bevis för att Triantafyllopoulos beställde mordet.

A Safer World for the Truth beskriver hur polisens utredning senare i stor utsträckning kom att följa medieuppgifter kring konflikten mellan de två, utan att det resulterade i bevis för mordet.

Det är därför fel att presentera detta som ett etablerat faktum.

En ännu större fråga: Var Secten verkligen ansvarig?

Det här är kanske hela mysteriets kärna.

Det finns två starka fakta som talar för Sect:

1. Mördarnas vapen kunde ballistiskt kopplas till tidigare Sect-attacker.

2. Sect of Revolutionaries tog på sig mordet.

Men samtidigt:

• ingen medlem dömdes för mordet,

• gruppens identitet och struktur var dåligt kartlagd,

• inga av de personer som senare kopplades till gruppen kunde bindas till mordet,

• kommunikén hade vissa märkliga omständigheter,

• senare utredningar lyckades inte producera nya avgörande bevis.

A Safer World for the Truth konstaterar därför att nästan all bevisning som officiellt stöder Sect-teorin härrör från den första veckan efter mordet.

Det är en ganska brutal observation.

Varför tog utredningen så lång tid?

Granskningen från 2023 pekar på ett mönster:

2010: mordet → ballistik → Sect-spåret.

2010–2011: polisen griper/arbetar mot personer inom andra militanta organisationer, men lyckas inte koppla någon till Giolias mord.

2013: Hot Doc publicerar en omfattande granskning och pekar på brister i mordutredningen.

2014: utredningen öppnas/aktiveras på nytt och nya vittnen hörs.

2014–2016: ytterligare vittnen och personer med koppling till Giolias hörs.

2015: personer kopplade till Conspiracy of Fire Nuclei utreds; "Jason" blir ett intressant namn.

2017: utredningen stagnerar igen.

2019–2020: Sfakianakis-frågan når högsta domstolen, men leder inte till något som löser mordet.

2023: A Safer World for the Truth publicerar sin granskning och kräver en helt ny, oberoende utredning.

Vad säger pressfrihetsorganisationerna?

Reporters Without Borders, CPJ och Free Press Unlimited har varit mycket hårda i sin bedömning.

De säger i princip:

Problemet är inte bara att mordet är olöst.
Problemet är att själva utredningen verkar ha misslyckats med att följa upp flera av de viktigaste spåren.

De pekar bland annat på:

• försenade vittnesförhör,

• missad digital bevisning,

• bristande samarbete med Cypern,

• brist på alternativa mordteorier,

• bristande granskning av polisens relationer med Giolias,

• bristande transparens mot familjen,

• och att utredningen i stor utsträckning byggde vidare på den ursprungliga Sect-teorin.

RSF beskriver fallet som ett exempel på straffrihet för mord på journalister i Europa.

Och det finns en tidsgräns

Det här är viktigt.

A Safer World for the Truth uppgav att mordet enligt den grekiska lagstiftningen skulle preskriberas 2030. Det innebär att myndigheterna har ett begränsat antal år på sig att få fram ett åtal som kan leda till ansvar.

Det är därför organisationen rekommenderade att Grekland skulle:

• återuppta utredningen,

• göra den oberoende,

• ta hjälp av Europol,

• granska tidigare utredningsmisslyckanden,

• och utreda eventuella kopplingar mellan polis, medier och affärsintressen.

Min sammanvägning

Om man skalar bort alla rykten är bilden ungefär så här:

Det vi vet med hög säkerhet:

• Sokratis Giolias var en profilerad undersökande journalist och Troktiko-grundare.

• Han hade fått hot tidigare.

• Tre män kom till hans bostad tidigt på morgonen.

• De utgav sig för att vara polis/säkerhetspersonal.

• De lurade ner honom genom att säga att hans bil höll på att stjälas.

• Han sköts till döds.

• Vapnen hade använts i tidigare Sect-attacker.

• Sect of Revolutionaries tog på sig mordet.

• Ingen har dömts för mordet.

Det som är starkt men inte slutgiltigt bevisat:

• att Sect of Revolutionaries faktiskt utförde mordet.

• att gärningsmännen hade övervakat Giolias före mordet.

• att mördarna hade information om hans rutiner.

• att mordet kan ha varit ett professionellt beställningsmord.

Det som fortfarande är verkliga frågetecken:

• Vem gav ordern?

• Vilka var de tre männen?

• Hur identifierade de exakt hans lägenhet?

• Hur visste de att han skulle komma ner?

• Hur fick de information om hans säkerhet och rutiner?

• Varför analyserades inte all digital bevisning?

• Varför dröjde det tre år innan hustruns vittnesmål togs?

• Varför svarade grekisk polis inte på de upprepade förfrågningarna från Cypern?

• Vad visste polisen om Giolias kontakter och hot före mordet?

• Var telefonsamtalet från Sfakianakis den 16 juli bara en slump – eller hade någon annan information om det?

• Var Secten den verkliga beställaren/utföraren, eller utnyttjades gruppens namn för att dölja ett annat motiv?

Och kanske den mest obehagliga frågan:

Om Sect verkligen mördade honom – varför lyckades den grekiska staten aldrig identifiera en enda person som kunde åtalas, trots att mordvapnen kunde kopplas till gruppen och gruppen själv tog på sig mordet?

Det är just den frågan som gör Giolias-fallet så märkligt.

​​

Sokratis Giolias gjorde flera år före sitt mord journalistiska granskningar av den organiserade brottsligheten i Grekland. En av de historier som har kopplats till hans arbete handlar om ett kriminellt nätverk med förgreningar i Thessaloniki och kopplingar till den organiserade brottsligheten på Cypern, bland annat i Ayia Napa.

I samband med granskningarna kom uppgifter fram om ett brutalt mord på en kvinna som enligt uppgifterna hade kastats ut genom ett fönster. Samtidigt började personer med insyn i den kriminella miljön att tala, däribland personer som satt på information om nätverkets struktur, dess ledande personer och de våldsamma metoder som användes för att skrämma eller tysta människor.

Senare utredningar skulle komma att visa att delar av den grekiska organiserade brottsligheten hade kontakter och förgreningar långt utanför Thessaloniki. Spåren ledde bland annat till Aten, fängelsemiljöer och Cypern. Efter morden i Ayia Napa 2012 började utredare dessutom undersöka möjliga kopplingar mellan den kriminella miljön där och personer som kunde ha haft samband med den våldsamma organisationen Sect of Revolutionaries – samma organisation som hade tagit på sig mordet på Giolias.

Det är därför som Giolias tidigare journalistiska arbete har blivit intressant i efterhand. Frågan är om hans granskningar hade fört honom nära personer och nätverk som senare skulle dyka upp i utredningarna kring både organiserad brottslighet och mordet på honom.

Det finns dock flera delar av historien som fortfarande är omtvistade och som inte har kunnat bevisas. Därför är det viktigt att skilja mellan vad som faktiskt framkom i polis- och domstolsutredningar, vad vittnen berättade och vad som senare blivit teorier kring Giolias död.